Likt rymdens mörka energi upptar koldioxidhalter, väderförändringar, förlorade kulturgrödor och massdöd en stor del av våra lix. Vi märker bara inte av det. Än. Eller kanske mer sanningsenligt så här; vi inbillar oss inte märka av det – men det upptar i själva verket hela vår existens. Skapar avtryck, missljud och en klang i obalans. Yta och djup som skiljer sig markant. Någonting gnager och jag tror det är en förlorad relation som är svaret. Skavet.